MyDreamski.se

Vindpinad snö är okej till en viss gräns. Idag var gränsen för att man vill avstå offpist pga det nådd. Det blev piståkning hela dagen istället. Pisterna var förhållandevis bra. Lite isfläckar här och där. Det var ändå kul åkning. Stålkanterna är förstås nyslipade och biter direkt.

Det är variation på pisterna. Breda, smala, normala,  branta och väldigt branta. De flesta dessutom långa. Några kurviga, några med många svängar och någon lite flackare. Här finns även en gul pist. Där får man hålla i hatten om man släpper på farten. Den är dessutom puckligare ju längre det går på dagen.

Härom veckan låg det en meter snö nere i byn. Nu är här barmark. Det går faktiskt att åka skidor ända ner till byn.

Henrik bestämde sig för att åka S-Couloir. Ren is och inte en chans att vända. Det är brant. Väldigt brant.  Han körde den två gånger för att göra det ordentligt. Som han sa ”skidföret var fostrande idag”.

I Engelberg är det julstämning var man än vänder blicken.

Ikväll har vi varit på en fantastisk is-show i Sportingpark. Där har unga talanger från 6 år visat vad de kan på isen. Att en så liten ort på endast 4000 invånare kan få ihop en så bra show med ideellt arbete är helt otroligt. Ishallen var fullsatt. Gratis inträde och man betalade kollekt när man fick en hembakt kaka och varm punch. Hur mysigt som helst fastän läktaren var iskall. Lägg namnet Ella Fehn på minnet. Hon kommer gå långt inom konståkning. Riktigt långt. Redan nu som 15-åring nia i Schweiziska Mästerskapen.

Att vakna upp en juldagsmorgon i alperna är ovanligt fint. Grötfrukost, påklädning, tre minuters promenad och rätt in i liften. Många här firar julen just idag och då passar vi förstås på att åka skidor. Fint väder som ni ser. Vissa partier är riktigt hårda andra väldigt fina. Vädrets makter har påverkat underlaget.

Alpstubli är ett gemytligt ställe för en liten paus. Här har vi lunchat eller fikat många gånger, så även idag.

Julefriden sänker sig i liftkabinen annars är det fullt ös offpist. Det bränner i benen när vi beger oss ner och hemöver.

När ni andra hade uppesittarkväll gick vi och knöt oss en stund efter några mysiga timmar hos äldsta sonen. 00:02 rullade vi söderut. Ovädret Pia styrde avgångstiden. Vi var inte alls sugna på att hamna i stormens öga. Henrik hade tagit körkort tidigare under dagen och körde glatt mitt i natten. Innan bron bytte vi chaufför eftersom man måste ha det fysiska körkortet när man kör utanför landsgränsen. Det kommer han få hämta på konsulatet i Zurich eftersom han ska bli kvar här många veckor. 03:27 körde vi över bron. Hela Danmark var snötäckt och otroligt vackert.

Det flöt på bra på autobahn även om det delvis snöblandade regnet vräkte ner. Väl inne i Schweiz rullade vi rakt genom tullen efter att ha skaffat ett nytt vignette för 40 CHF. Blir man stoppad utan det är det höga böter. Som Foppa brukar säga så är det inte heller värt att köra för fort i Schweiz. Världens dyraste land för fortkörning, 2021 var snittböterna på 119000:-.

Att åter få vara här känns helt magiskt. Man känner sig som hemma fast känslan är ännu bättre för här finns bergen.

Sol och klarblå himmel bjöd julaftonen på. En fin första åkdag den här säsongen. Nu återstår det bara att säga Merry Swissmas.

Vi åker från Narvik till Riksgränsen tidigt på söndagsmorgonen. Det har snöat under natten viket skapar riktigt bra fjällförhållanden.

Snön är underbar. Det är så fint skidföre.

Om en vecka börjar NM och denna gång kan jag inte vara med p.g.a. nationella prov. När skolan är över ska jag vara med, tänker Henrik (kan bli fler från familjen).

Svenska och norska fjällvärlden är fantastisk. Lägg därtill det magiska ljuset så här års.

Skidåkning ovan polcirkeln sent i april är verkligen en fin upplevelse. Något att längta tillbaka till.

En paus under eftermiddagen gör gott i solen. Man är inte längst i familjen längre. Inte duktigast på skidor heller…

Skibums korridoren.

Tidig morgon första maj rullar vi söderut…

Lapporten i morgonljus signalerar slutet på en riktigt fin och rolig skidsäsong för vår del.

Med 160 mil i baken kommer vi till Narvik på torsdagskväll.  Tar en  promenad för att få  fart på kroppen. Sedan lite mat samtidigt som vi planerar för morgondagen.

Fredagen bjuder på skyfall och vi inser att vi inte kan komma upp på berget idag. Vi går till Peppes Pizza och klämmer en fantastik god mjölkfri pizza.

Efter maten går vi till registreringen på Scandic. Allt är mycket välordnat och flyter på bra.

På tävlingsdagens förarmöte får vi reda på att tävlingsfacet är flyttat på grund av vädret och den höga lavinfaran.

Vid målområdet är aktiviteten hög under besiktningen av facet. Dimman ligger tät nästan ända ner till målfållan. Så småningom lättar det lite.

Nu stegar laddade fötter upp till start.

På kvällen är det prisutdelning. Trots en krasch endast tio meter från mål kom Henrik på åttonde plats.

Vi kommer till Röldal på fredag eftermiddag och hinner njuta av utsikten från balkongen innan förarmötet nere i Röldalsgarasjen. Röldal ligger vid nordspetsen av Röldalsvatnet. En pytteliten by oftast med enormt mycket snö uppe på berget.

Fjällen är på ett strålande humör och vi njuter av stunden.

När besiktningen är klar är det dax att klättra upp till starten som ligger på toppen. I morse var det ett mindre förarmöte där deltagarna fick information om rådande snönförhållande. Dagen kommer att bjuda på många utmaningar.

Ingen behöver frysa. Solen trycker med sin hela kraft och vi åskådare kan sitta i kortärmat.

Henrik har tagit bilden uppe vid starten. Spänningen stiger… Det är brant och därtill blandad kompott på underlaget med allt från svallis till slush.

Henrik kommer på en hedrande femte plats. I morgon lämnar vi Röldal tidigt för vi har nästan 80 mil hem. Norska mil känns längre än svenska på de slingriga vägarna.

Nu är morgonens tidiga förarmöte klart. Den oblatoriska säkerhetschecken av åkarna återstår innan de tillåts klättra upp för berget. På vägen upp ska de göra  den sista checken av linjerna de har valt.

Henrik syns i den blå ringen. Han har några timmar kvar till start. Det finns gott om tid för besiktning.

Lyckades ta en hedrande åttonde placering trots en krasch efter ett stort dropp. Bästa svensk.

Vi åker till Sauda Skicenter för att ta oss vidare till berget där facet ligger. Henrik ska reka berget inför morgondagens tävling och målet för dagen är att hitta en bra och säker linje. Snön är lurig på många sätt. Det finns ett tjockt islager. På andra ställen är det skare.  Så blir det plötsligt slush. Förutsättningarna kräver planering.

Eftersom det är Freeride World Qualifier idag finns det en stor säkerhetsorganisation på plats. Där ingår helikopter och den kommer också finnas med imorgon.

Mycket smältvatten finns nu i bäckarna men det är ingen brist på snö.

Här tittar vi på Freeride World Qualifier. Vi ser många bra åkare.

På förarmötet får vi all information som vi kan önska och det är en välsmord orginisation som håller i tävlingen. Hela Sauda är på topp. Man servar på många olika sätt och är mån om att folk ska trivas.

Sol och inte ett moln. Vi bara njuter av en perfekt dag på berget. Letar efter en  linje som passar bra för film.

En extra bra avslutning på dagen är att besöka Ski Lodge Engelberg. Här sitter två godingar som får vänta på husse och matte.