Författare: Svensson

Vi är som vanligt uppe före tuppen. Vädret är så instabilt och man måste ha väl på fötterna när lavinskalan lyser starkt röd. Näst högsta nivån, en fyra av  fem möjliga, är det nu. Vi kollar fler väderappar och läser på om lavinfaran. White Risk är en bra app. Där beskrivs område för område hur hög faran är. Man kan ställa om så den går att läsa på engelska. Just här i Engelberg förväntas stora laviner på flera håll. Det är ju offpiståkningen som är så underbart rolig men också oerhört farlig. Man kan inte chansa. Inte en enda gång. Avstå helt när faran är uppenbart stor! En ny chans kommer. Stora snömängder vräker ner på 1500 m höjd och uppåt.

Vi bestämmer oss alltså för att enbart hålla oss till pisterna idag. Skidbussen stannar precis utanför vår lägenhet på Alpenstrasse. Det regnar ihålligt nere i byn. Då är vi på dryga 1000 möh.

Mellan Stand och Trubsee är det mycket snö.

Drömmen om puder sprack. Hård vind, dimma och regn på första nivån. Det snöar ymnigt längre upp men dit tog vi oss inte pga blåsten. Alla liftar uppöver var stängda. Men den som väntar på något gott… Mer snö påväg in.

Även om bara dryga 65% av schweizarna är vaccinerade känns här tryggt eftersom det är masktvång i offentlig miljö. Vi var inne i en affär där vi blev tillsagda att inte ta i saker som vi inte skulle ha. Coronan, sa expiditen och suckade ursäktande. Går man in på en servering ska man registrera covidbeviset. Frugan har känt av att vi är på högre höjd än vanligt. Hennes ena lunga är fortfarande deffekt efter svår covid i våras. Hon var glad när vi för en gångs skull hade tid att strosa runt i byn.

Nedstängnigar och hårda restriktioner i andra länder gör att många kommer hit för att träna. Proffessionella freeriders från hela världen kommer hit, fler än vanligt. Annars har den vanliga turismen krympt avsevärt.

Sedan länge har vi bokat en lägenhet i Engelberg. Vi trodde väl att det här med Coronan skulle ta slut någon gång och hade tänkt bila ner till Schweiz. Efter många om och ännu flera men så ändrades faktiskt resrutten ett antal gånger. Ett par dagar innan bokade vi flygbiljetter. På Swiss International Airlines bör man nu ringa in när man har skidbagage med sig och ange mått och vikt. Det kostar inget extra men man bör boka in det. Så var det det där med PCR-test. Dyrt men nödvändigt. Vi fick grönt ljus. Ingen trängsel på Landvetter, inga problem med säkerhetskontrollen och munskyddstvång på flighten. Senare läser vi om kaoset på våra flygplatser och alla tusentals inställda flighter under julhelgen. Med facit i hand hade vi nog bonnatur. Men det ska man också ha ibland.

Väl i Zurich hade vi appen SBB Mobile nerladdad där vi bokade och betalade tågbiljetterna. Alla på stationerna och tågen bar munskydd. Inga fysiska möten behövdes.

’

Lycka att vara i stora berg igen. Så kul att få lite puderåkning och känna att det bränner i benen efter en hel dags åkning.

Undrar vad dessa moln kommer att bjuda på? På kvällen blåser det 90 km/tim på bergets mätstation. Med lite tur kan det komma en meter snö på toppen inatt, om vinden ändrar riktning förstås, och det hoppas vi.

Dagen blev lite kortare men desto mer intensiv. Under hemfärden summerar vi dagarna och vilken kanonstart det blev på säsongen. Kul att få testa på nykomlingarna och att få bra skidsnack med folk som har samma intresse.

Vilken kanondag detta blev. Till en början var föret fantastiskt nästan hela dagen. På slutet blev det isigt. Då kom Stans verkligen till sin rätt. Jättefina skidor som jag gillade i pisten. Extremt bra skida på isigt före.

Återkommer till att lördagar i Hemsedal inte är hundra. Alldeles för mycket folk. Speciellt nu när inte allt hunnit öppna. Så ska Skistar ha en rejäl känga för att man inte ser till att folk håller ordentligt avstånd. Det sägs att det är munskyddskrav men det efterlevs inte. Endast ett fåtal använde munskydd eller buff i liften. Folk från olika sällskap åker i samma lift. Känns inte som någon bryr sig. Däremot serveringar och affärer har koll. Där används munskydd, ett krav för att komma in.

Äntligen äntligen är skidsäsongen igång. Jag och Henrik ska nu åka med Skistore, Salomon och Atomic i Hemsedal. Jag tar vägen om Malung och hämtar sonen. Coronarestriktionerna är strikta och vi behöver ha bra koll på vad som gäller för inresa i grannlandet. Riksgränsen vid tullstationen i Rörbäcksnäs är obemannad. Vi blir dock stoppade av norska Politiet några kilometer in Norge. De kräver oss på vaccinationsbevis, covid-test inom 24 timmar efter ankomst, anmälningsplikt som skulle vara gjord tidigast 48 timmar innan man passerar gränsen och legitimation. Bra att ha nationellt id-kort. De går dessutom in i sina register och dubbelkollar så anmälan är gjord.

Den här gången checkar vi in på Skistar Lodge. Vi anlände först. Köerna vid gränsen med covid-19 testning tog lång tid för resten av sällskapet.

Efter en god natt är vi uppe i ottan och kokar gröt. Vi är ute tidigt och möter upp Amer Sport som äger Salomon och Atomic. Salomon QST Blank är först ut i testet. Suveräna skidor, trots sin bredd var de underbara att köra i pisten.

Vi åkte hela dagen. Helt okej med folk i pisten. Allt är förstås inte öppet än.

Kvällen bjöd på pizza. Henrik blev salig när de ansträngde sig och bakade mjölkfri pizza för hans skull. Gommen jublade.

Sitter och summerar säsongen. Är nöjda även om den tog ett oväntat snabbt slut. Vi smider nya planer för nästa skidsäsong och njuter av sommaren.

Film som summerar säsongen.

En fin jubileumsdag. Det första vi ser när vi tittar ut genom fönstret är att både den svenska och den samiska flaggan är hissad. 50:e skiddagen den här säsongen för mig och Henrik. Krispigt och kallt på morgonen. Solen värmer snabbt upp luften.

Vi åker offpist, pistat och i parken.

Henrik är lycklig över de fina förhållandena. Han har utnyttjat varenda minut på liftkortet. Här finns bra möjligheter till att äta medhavd mat eller grilla utomhus. Gott om sittplatser och lätt att hålla avstånd.

Härliga Härjedalen har levererat den här helgen. Nu drar vi nöjda hemåt med lokalt producerad öl och hjortronsylt i skuffen.

En film från helgen.

Här är vi i helgen för Henrik skulle kört Friåknings SM för juniorer idag. Restriktionerna kring Covid-19 gör att det blir inställt. Eftersom vi aldrig varit här och bokat boende över helgen far vi ändå hit. Bra val.

Storkläppen heter berget för SM arenan. Henrik tränar hårt för det kommer en ny chans nästa år.

Magnifik fjällvy.

Här i Kittelfjäll har man fållor vid liftarna. Smala fållor där man inte kan stå bredvid varandra. Det känns tryggt så här i Coronatider.

Det snöar och blåser rejält. Upp till 27 m/s i byarna. Vi har inte ont av det. Bra kläder och ett ständigt sug efter att få åka skidor gör att man förtränger vädret.

Det är bara en lift öppen. Anläggningen kommer förmodligen stänga tidigare idag pga väderförhållandena. Nu har jag åkt fem dagar med Salomons QST 98. Fem dagar utan minsta känning i knät. Magic skis! Nästa års modell som jag fick förmånen att komplettera med till skidstallet.

Vi suger ut det bästa och mesta av åkningen. Det blir mycket skogsåkning eftersom sikten där är bättre. Det finns några få entusiaster förutom vi. Vi hjälpte en kille som blåst omkull på sin sitski. Det gick som tur var bra. Man vill inte bli liggande i snön i det här vädret.

Så här såg det ut på vägarna. Snön yr och vägarna driver snabbt igen.

Så skiner solen igen.

Runt nästa krök  är det fullständigt kaos. Snöröjningen sköts bra i norr så det blev aldrig några problem trots att vi totalt tillryggalagt 238 mil den här veckan. Värt varenda mil!

Här får vi vänta lite och njuta av dessa skönheter. Summerar vår norrländska trip i väntan på att hjorden ska flytta på sig. Fjällvärlden har levererat både skidmässigt och säkerhetsmässigt. Folk här är verkligen duktiga på att hålla avstånd och respektera varandra. Vi åker riktigt nöjda hemöver.