Författare: Svensson

Vi flyr Black Friday och drar till fjälls.  Mer sugna på White Saturday. En vild chansning så här i början av skidsäsongen som visar sig bli en klockren fullträff. Hemsedal levererar 50-70 cm snö beroende på var man skidar. Skidföret är riktigt bra på hårt underlag.

Det blåser som hundan men vad gör det. Vi drar bara upp luvan över hjälmen och njuter av fartvinden och den friska fjälluften. Många fjällbjörkar ligger ner. Tung snö och stark vind kan snabbt knäcka även den mest fjällvana.

Denna helg är det en stor skidtest i Hemsedal. Vi testade den nya modellen av Salomon QST 106.  Årets nykomling greppade det hårdare underlaget bättre än den förra modellen. Vi och skidorna fick känna på fjällvädret som bjöd på sol och blåst med snörök. 

Vi bor nere i byn. Fungerar alldeles utmärkt eftersom Sentrumlöypa är öppen. Vi åker ända ner. Tar av oss skidorna och går över vägen och Hemsila som slingrar sig vid sidan av Rv 62.

Man behöver inte handla på nätet. Det går så bra att gynna de små butikerna i byn.

Nu har vi lämnat Engelberg och kantonen Obwalden och styr kosan mot Bedretto i kantonen Ticino vilket ligger  i den italienska delen av Schweiz. Målet med resan är att reka av terrängen innan nästa snöfall kommer. Prognosen visar att det kommer 150 cm snö till helgen!!! Så nu gäller det att klara av uppdraget.

När vi har passerat Sankt Gotthardstunneln, som är en tunnel i Schweiz under Sankt Gotthardsmassivet, är vi åter i vinterlandskap.

Vädergudarna är på gott humör och visar sig på solsidan. Henriks praohandledare bergsguiden Tobias Granath kontrollerar noga terrängen närmast och lär sin praoelev att läsa av terrängen.

Det ligger lagom mycket nysnö över det äldre snölagret vilket idag ger bättre glid och gör det lättare att ta sig fram.

Målet är att komma upp till en stuga uppe i bergen men vinden börjar att tillta.

När vi har kommit en bit upp tilltar vinden ytterligare. Vi tar en kortare paus för att fylla på energidepåerna. Under tiden kontrolleras de närliggade sluttningarna.

När målet är nått försöker vi ta skydd vid en liten stuga. Den är smart nog byggd av sten och tål tuffa väderförhållanden. Uppe på berget blåser det nu 15-20 m/s och chansen finns att vinden når oss. Men vi söker efter lä och solens värme vid stugan.

Det var svårt att finna lä men sol fick vi. Nu blir det några mackor om bara pålägget inte flyger sin kos.

Det känns som vinden vinner över solen eller…

Nu är rasten slut och vi anser oss ha tillräcklig information om snöläget.

Snart ska vi åka tillbaka till bilen och förbereder därför vår utrustning.

Åter på startpunkten efter en lyckad dag med många sköna svängar.

En dag med många nya upplevelser och nya lärdomar summeras på det lilla familjecafèet som är en av få byggnader i lilla All’Acqua. Efter detta ska vi tillbaka till Engelberg och ta hand om utrustningen. Därefter ska morgondagens aktiviteter planeras. Sedan blir det en lång varm dusch.

Tidig morgon och frukost med Tobias Granath. Nu får Henrik information hur livet kan se ut för en  bergsguide. Han lyssnar och för anteckningar vilket ingår i uppgiften som Prao. Tobias berättar också mycket om livet utanför berget som ingen tänker på.

Nu får Henrik reda på att han skall med upp för att reka terrängen. Målet är Jochpass och detta innebär ski touring.

Turen upp i bergen startar med ett tåg som tar oss upp till Gerschnialp . Det byggdes för över 100 år sedan. Väl där byter man till den gamla kabinen som tar oss upp till Trubsee.

Efter ca 500 meter ökar lutningen rejält. Nu bär det uppåt.

På väg upp ska det tittas på många olika saker som avgör vägvalet.

Vätskepaus och en summering av terrängen och snölagret som har fallit de senaste dagarna. Det tar på krafterna för det är 30-50 cm lössnö på det förra lagret.

Det är svårt att klaga på utsikten. Man kan verkligen njuta och detta är faktiskt bara i november.

Tobias visar vägen genom att spåra och det underlättar. Det är många höjdmeter som ska avverkas första dagen.

Nu siktas Jochpass och det känns väldigt bra.

När vi kom upp så släppte de in oss fastän det var stängt vilket kändes bra.

Det blir härliga pudersvängar ner från Jochpass.

Vad gör man när Henrik säger att han ska vara i Engelberg på Prao? Jo, man tar sitt föräldraansvar på stort allvar och kör honom ner till Schweiz. Vi startar efter att skolan slutat på fredagen. Stannar till i Limhamn på min kusins förstklassiga ”bed & breakfast”. Nu snackar vi service.

Lördag 05:25 rullar vi vidare ner mot kontinenten. Efter några justeringar i färdplanen som orsakades av köbildningar (olyckor) är vi framme i Engelberg och checkar in på Hotell Central kl. 22:00.

Vi är väldigt nyfikna på Andermatt så söndag morgon tar vi bilen dit. Turen tar cirka en timma och bjuder på många vackra vyer.

När vi kommer fram är det smockfullt på parkeringen. Fler än vi som är sugna på att klämma lagg.

Här är mer snö än i Engelberg. Än så länge.

För att bara vara i början av november så är skidåkningen bra.

Andermatt är en plats som vi kommer att besöka fler gånger. Där bjuds det på finfina möjligheter för bra skidåkning både i och utanför pisten.

Vi avslutar dagen med after ski på Ski Lodge Engelberg genom att klämma en Fars dags-burgare. Summerar säsongens första skiddag och är otroligt nöjda. En ovanligt bra söndag helt enkelt.

En film från dagen.

Vaknar av  regn som piskar mot fönstret. Det är inte lite som kommer. Familjen Z  väljer att åka hem på morgonen. Jag tar mig till backen för att prova pisterna efter det kraftiga regn som öst ner hela natten. Familjen vill inte med idag. Jag står ut fram till lunch. Det är synd om de 1200 ungdomar som kommit hit för att tävla i helgen. Våren är här med besked.

Det har nu hänt, det som inte fanns på kartan. Vi har åkt hem tidigare än planerat. Varför? Jo, vädrets makter har trasat sönder snön och vädret är inte det bästa. Riktigt bedrövligt. Detta är den absoluta sämsta säsongavslutning jag har upplevt. Vi har även tagit beslutet att inte åka hit på 1 maj. Det tär alldeles för mycket på snön.

Denna säsong har bidragit med många fina minnen. De ska jag leva på fram till nästa vinter. En liten minnesfilm kommer här.

.

Nu är planeringen igång för nästa säsong och vi har kommit ganska långt…

Nu har molnen intagit en låg position och då får vi välja en fjälltopp som inte molnen har tagit grepp om. I bakgrunden syns Tinden.

När molnen och dimman kryper allt lägre så flyttar vi med. Då passar grabbarna på att besöka parken.

Många härliga och roliga åk blir det i parken för grabbarna. Parkerna är oftast i väldigt bra skick. Hög standard på hoppen och variation.

Några är tidigt i backen. Jag och Yvonne kom till liften när öppningskön hade lagt sig. Vinden tar i. Efter några åk är det dags för ett besök på Fjellkafeen. Hela gänget kommer dit på en fika. Några släktingar kommer också förbi, bl.a frugans kusin som för tretton år sedan introducerade oss för Hemsedal. Det visar sig att de bor uppe i Skarsnuten där vi bodde den första turen.

Efter fikan kommer det ett lätt regn som skrämmer många. De försvinner in i stugorna och man får en känsla av ensamhet i pisten.

En go lunch sitter fint med en kaffe på maten. Sedan blir det skidåkning igen. Nu får man åka i backar dit inte så många har hittat. I pist 7 och 12 tar det lång tid innan snön förvandlas till sorbet.

Nu är alla på gång…
Vi är vid liften när den öppnar. Där träffar vi ett par glada bekanta ansikten Fredrik och Jeanette. Vi tar följe i backen under förmiddagen. Många sköna snabba åk hinner vi med innan lunch.

Nu är det skönt att hämta nya krafter inför eftermiddagens äventyr. Norsk glass är väldigt god.

Idag är det få skidåkare. Det gör att vi kan glida runt och glassa som vi vill. Stora ytor där det blir stora svängar i hög fart. Underbart!

De tre grabbarna är först ut i backarna idag. Jag och Mr Z åker ner till byn för att få hjälp med ett par pjäxor som klämmer. När vi kommer tillbaka ansluter vi  oss till övriga och möter en klarblå himmel. Vårskidåkning är verkligen både skönt och kul.

Vi tar liften upp till toppen av Tinden. Riporna flyger själva och njuter lika mycket av vårsolen som vi andra.

Skidföret är förvånansvärt bra. Det är heller inte så mycket folk i pisterna. Solväggen och After Skin drar bort många. Man hittar fortfarande spår av manchester sent på eftermiddagen. Dä ä bar å åk, som han sa Ingemar Stenmark. Det gör vi.

Henrik och bröderna Z är först ut innan nio. Vi möter dem under förmiddagen och de hinner knappt säga ”hej” innan de är borta igen. Solen har visat sin kraft och tagit bort diset. Nu är himlen klarblå. De övre delarna på berget är riktigt bra. Längre ner är det sorbet som är helt okej.

Vi får oss ett gott skratt när den danske läkaren i skidpatrullen som vi delar lift med påstår att Danskefälla egentligen heter Svenskfälla. Tji heller…

Henrik kör på i Danskefälla och får till fina hopp.