Författare: Svensson

Vårt flyg blev inställt pga den hårda blåsten i Sverige. Swiss fixade hotell och middag som plåster på såren. Ett dygn försenade anlände vi äntligen till Hotel Central i Engelberg igår kväll. Alltså en skiddag tappad…

Sugna på offpiståkning var vi ute riktigt tidigt imorse. Det isiga föret gjorde att frugan tog det lugnt. Istället pratade hon skidåkning och strunt med Grazia och Marcus Caston över en cappuccino på Lodgen och tog en promenad. Vi andra började med att ta oss upp till Titlis. Där åkte vi Sulz.

Uppe på toppen åker vi tillsammans alla tre tills Henrik och jag blir sugna på att ta Steinberg ner. Yvonne tar en annan, mindre brant variant.

Bra val att vänta lite med Steinberg så solen fått mjuka upp underlaget något.

Den tyska familjen hängde av sig hjälmarna innan de släckte törsten.

Skönt häng vid solväggen på afterskin.

Vi testar ”Best Burger in town” på kvällen. Den absolut godaste burgare jag ätit i hela mitt liv. Det ska till en amerikanare för det receptet. Tack Marcus!

Alla ska med skidbussen. Idag fortsätter farmor Yvonnes Skidskola. Barnbackarna var nypistade i smalspårig manschester.

Två underbara dagar. En med sol och denna med snöfall. Det bästa var att ha upplevelsen ihop med hela familjen.

Film från dagen.

Åter uppe i Hemsedal. Kanonväder och fina snöförhållande. Vi bor bra på Fanitullen med hela familjen.

Cristian har dammat av sin snowboard och tycker det är buskul att vara i Hemsedal igen. Här stod han på snowboard första gången och gick snowboardskola med sina polare. Sedan dess ligger skidorna på hyllan.

Lina har hittat en ovanligt fin bit av Norge. Vita vidder så långt ögat når.

Ibland är det skönt att bara vara. Andas fjälluft och njuta av solgasset och snön.

Henrik och jag tog oss en topptur. Lite drygt att traska uppför i den djupa snön men det är värt mödan när man ser vad man har framför sig i form av orörd snö. Här fick vi faktiskt till det bästa åket på hela dagen.

Selfie på Totten hör liksom till nu för tiden… Lite osis att brorsan står bakom bara.

Det börjar verkligen bli höjd i Henriks hopp.

Att åka rullband är väldigt kul om man är fyra år och har fina hyrskidor, pjäxor och hjälm från Tunet Sport.

Nu tar vi traktorn hem efter en tuff dag i Farmors Skidskola. Linas första dag i pisten gav mersmak.

Det tål att upprepas att söndagar är absolut bästa skiddagen i veckan. Det finns ju inget folk i pisterna. Bara att blåsa på. Idag var det några minus men vindeffekten sänkte temperaturen avsevärt. Inte så ofta man behöver dra på de tunna ullinnervantarna.

Inte så ofta det är endast jag och frugan som klämmer lagg heller. Henrik tog en dag off. Ville inte riskera ett bakslag med förkylningen. Han behövde dessutom vila kroppen efter en rejäl vurpa igår.

Vi hade riktigt kul. Fartåkte i välpreparerade pister. Hård manchester med gott glid. Yvonne var den enda som tog med två par skidor den här resan. Det fick hon valuta för idag när hon satte på sig sina Blizzard. Det är väldigt bra pistskidor.

Det var bara att åka rätt in i liften idag. Även om vi inte var kvar tills de stängde hann vi ändå många åk. Det som är fint med Hemsedal är att man kan få så långa åk utan att stoppa från de tre topparna och ända ner till dalen. Idag gick det dessutom snabbt när det var så fantastiskt före och folktomt.

Helgen är tyvärr alldeles för kort när man har roligt. Stärkta av fjälluften, allt ljus och många timmar utomhus rullar vi hem genom ett vackert och vintrigt Norge.

Att sent en fredagkväll rulla in i Hemsedal när det snöar är så fint. För ögat, för själen och för hjärtat som klappar hårt för skidåkning . Fjällen reser sig så majestätiskt runt den lilla byn som ligger intill Hemsila. Pistmaskinernas lyktor lyser på avstånd. Det är en go känsla helt enkelt.

Jag och frugan drar iväg tidigt och njuter av de fina pisterna. Hårt underlag med nysnö på ger det perfekta glidet. Februari innebär morgonåkning från halv åtta på lördagar. Ändå tar det fram till halv elva innan folk kommer i farten. Då är det faktiskt köer. Familjens tonåring tar en sen start. Han är vanligtvis på när det gäller skidåkning men har legat febrig och förkyld.

Henrik ansluter. Han och jag får för oss att ta en topptur.

Vi är först upp på berget och får spåra. Folk får se att vi kommit upp och att det finns spår som de kan följa när vi gjort grovjobbet. Snart ansluter en guide med en grupp som också vill dra ett långt skönt puderåk.

Februari börjar med en riktigt fin vinterdag i norska fjällen.

Film från eftermiddagen.

Vi blir medbjudna till Branäs, vinterparadiset i norra Värmland. Anländer fredag kväll till familjen E´s all inklusive extra allt.

Vi är uppe med tuppen och konstaterar att ett lätt duggregn och tre plusgrader bör trotsas. Bland de första tar vi gondolen upp på Branäsberget.

Den milda vintern sätter stor press på skidanläggningarna. Skidföret är förvånansvärt bra. Det är glest med skidåkare och inga köer även om det verkar vara fullbelagt.

Branäs har 31 pister, 21 liftar och en fallhöjd på 415 m. Längsta åket är 3 km. Det bästa är att liftarna går till 19:00 alla dagar och personalen som är så genomtrevliga, glada och mån om att man ska trivas. År efter år får Branäs utmärkelser för Sveriges bästa skidanläggning för barnfamiljer. Barnvänligheten bevittnar vi när vi ser en skidlärare ha ett fantastiskt samspel med två barn i lilla parkens hopp.

Det sämsta är vädret. Inte ofta man åker skidor i regn. Har aldrig hänt oss i detta värmländska köldhål. Temperaturen brukar ligga runt -20 när vi varit här i januari.

Kvällen avslutas på den lokala pupen The French Bulldog Inn. Där står en uppstoppad varg och spanar på oss.

Sista dagen för den här gången men inte sista åket. Än… Spelar ingen roll hur länge man har bokat. Det är alltid för kort tid. För få skiddagar. Engelberg levererar verkligen så man tröttnar inte.

På förmiddagen får vi åka i fin snö och vi söker nya linjer. Vi tar lärdom av det Tobias har lärt oss och nu kan vi skörda frukten.

Efter alla freerideåk i Steinberg börjar kroppen skrika efter mer energi. Något som man lyssnar till.

Vi träffas uppe på Bergrestaurangen vid Trubsee och äter lunch. Plötsligt flödar solen över terassen så vi tar kaffe på maten där ute. Här brukar vara smockfullt med folk fina dagar. Idag har schweizarna gått tillbaka till jobbet efter helgerna så det är gott om plats. Det gör inte oss något.

Tänk att vi fortfarande hittar så mycket puder när det inte har kommit några större mängder snö på många dagar.

Den här gången hyrde vi lägenhet alla nätter utom två eftersom vi förlängde semestern. Att bo i lägenhet är ett bra sätt att få ner totalkostnaden om man vill fixa käk själv. Tänk då på att boka långt i förväg för de försvinner snabbt. Man ska dock ha i åtanke att råvarorna är bra mycket dyrare här. Det blev inte oxfilè på nyårsafton för 1000:-/kg utan bara kycklingfilè för 340:-/ kg.

Nu har vi käkat kvällsmat på Ski Lodgen, sagt hej då till dem vi känner och packat bilen för att kunna rulla norrut tidigt i ottan.

Vi börjar dagen med att checka ut från lägenheten för att senare checka in på Hotel Central. Innan vi checkar in så ska vi åka många sköna svängar på Titlis. Vi börjar med en pist för att komma igång. Sedan tar vi oss till Sulz för några freeride åk.

Vi ser att Ski Left är orörd så vi väljer den sidan av Steinberg och det är den brantaste. Det kommer en grupp som ser oss och ansluter men aviker ganska snart när de ser lutningen och väljer en annan väg ner.

Vi hittar nya vägar och  är först på många ställen. Detta innebär att vi åker i orörd snö.

Vi tar ett gemensamt beslut att här ska vi tillbringa resten av dagen.

Det blir varmt åt kroppen även om vi börjar att åka på 3000 meters höjd.

Steinberg är ett stort område som har mycket att erbjuda inom freeride åkning.

Vi får sällskap av en av Engelbergs profiler Snowflake i den nedre delen av Steinberg. Han kan och åker mycket skidor.

När vi åkt klart så tar vi buss 7 till Ski Lodge Engelberg för afterski. Vi är framme efter fem minuter. Där summerar vi dagen och släcker törsten sedan går vi till hotellet.

Idag är Änglarnas berg insvepta i moln på morgonen. Vi önskar att köra Steinberg eller Sulz och valet är lätt. Det är låga snömoln på Steinberg så vi kör Sulz. Nysnön är efterlängtad.

När det är puder i Sulz så är vi snabbt överens om vägvalet ner. Fartvinden susar i öronen.

Det finns många fina dropp i den linjen vi valt.

Vi kör Sulz många gånger eftersom vi är så gott som själva i detta stora område.

I Schweiz har man återvinning i många led. Dock inte att förväxla med påfyllning enbart för avtappning.

Börjar dagen med att åka ända upp till Titlis. Tittar på molnen och det ser lovande ut. Det kommer troligtvis snö inatt.

Stannar och tittar på möjligheterna att få ett bra åk i Steinberg. Det finns olika nerfarter att välja på. Det är ett långt åk på 4,5 km där fallhöjden är 1275 meter. Vissa delar är riktigt branta och där finns luriga glaciärsprickor. Känslan  att surfa fram i orörd snö är riktigt mäktig.

Apfelstrudl på Stöckli är man väl värd. Världsklass på den!