Idag skulle vi varit i Verbier på tävling. FWTJ- kalendern ändrades och plötsligt var tävlingen enbart för tjejer. Inget vi hänger läpp för när det snöat hela natten.
Lavinskalan ligger på 3-. Konturerna lyser med sin frånvaro och sikten är ungefär som att stirra rätt ner i ett mjölkpaket.
Vi lyckas finna dem och får ett grepp om hur enormt mycket snö det faktiskt kommit. Henrik studerar noga sitt vägval och väger in så åket blir så riskfritt som möjligt. Vi befinner oss trots allt i lavinterräng.
Henriks hjälm anas och man ser staven. Snön är så underbar.
Här kommer jag. Hinner fundera på var jag är. Kunde lika gärna varit Japan… Nej, Verbier. Gör absolut inget att vi faktiskt befinner oss här i Sulz. Magisk åkning!!!
På måndag ska Henrik börja sin praktik på Skilodgen. De anordnar varje år en Avalanche Course för personalen. I år med bergsguiden Robban. Vi repeterade vilket vi gjort många gånger tidigare. Det är rätt mycket utrustning att hålla reda på.