Freeride and downhill
Idag tittar solen fram på förmiddagen. Man kan också se mäktiga moln runt bergstopparna. Efter lunchtid kom de efterlängtade svarta molnen med snö. Det är en skön känsla att vara på berget då.
Dagen avslutas som bör på Ski Lodge och där planeras kommande dag. Frukost beställs till kl. 07:00. Man vill vara redo.
Idag var det pist som gällde. Ice flyer pisten hade bra underlag som bidrog till många sköna åk på toppen.
Några åk i Gletscher skilift blev det också innan färden ner mot Stand och vidare till Trübsee. Ingen direkt trängsel…
En skön känsla att stå högt upp och njuta av utsikten. Man laddar batterierna och får ett sällsamt inre lugn bara av att blicka ut över dessa mäktiga berg.
Alexander sköter filmkameran som vanligt och siktar in sig på Felix. Andra ligger ner och tar bilder.
Nya hopp skapas och linjer väljs ut med tanke. De testas sedan av David och Alexander.
Vi avslutar med en Ski lodge burgare på lodgen, en klassiker. Alexander, Felix och David skickar en hälsning till Henrik med hjälp av kameran.
Plötsligt hade jag semesterdagar som skulle bränna inne. Samtidigt så råkade Swiss Airlines ha superbilliga flygbiljetter till Schweiz. Inte kan man blunda för sådana sammanträffande. Kom ner idag och spände för laggen. Det är racetävling från Jochstock till Jochpass i fina förhållande och strålande väder.
Wendelucke lockar med sina stora ytor i det vackra vädret men det är alldeles för hårt före. Hård is överallt. Får bara solen göra sitt i ett par timmar till blir det bra före. Det gäller att ha tålamod på vårvintern.
Idag är det mentorsdag för Henke. Det har han verkligen längtat efter. Han och Tobias drog iväg tidigt. Enligt tonåringens önskemål skulle det bli vandring över Kniven.
Stupbrant ner både till höger och vänster. Man måste ha koll på läget. Spännande och kul för vår friåkare.
Så himla kul att de gjorde turen tre gånger på raken. Snabbhet, teknikträning och freerideträning. Det är brant fin åkning med bra snö på vägen ner från Kniven. Man blir så himla sugen att ta en vända till… Men det är svettigt trots att kvicksilvret visar -15 grader där uppe.
Sista åket var ospårat i Laub. En go dag med teknisk utmaning som gör att vår friåkare utvecklas ytterligare. Det är nu fyra år sedan de två möttes för första gången. En kille som var tokig i skidåkning och en välcertifierad bergsguide som blev hans mentor.
Dagens destination Bannalp ligger i Engelbergdalen. Roligt område med stor variation i terrängen. Vi är ute på tur med vår bergsguide Tobias Granath. Han har ryggsäcken full med rep och klätterutrustning.
Här förbereder vi för traversering för att kunna komma åt en av Bannalps couloirer.
Vi tar det säkra för det osäkra och traverserar ner till en fast punkt.
Tobias åker först. Snön är riktigt fin.
Vägen ner är underbar med många orörda ytor.
Bootar sista delen och stannar upp på en bergsknalle för en liten lunchpaus.
Bonnaliften står redo för att ta oss ner sista biten för tre schweizerfranc per skalle.
På eftermiddagen kör vi Galtiberg. Väldigt rolig åkning med otroligt fin snö.
Ytorna i Galtiberg är enorma. Ett offpiståk på 2000 fallhöjdsmeter som bör åkas med bergsguide. Här är lavinfarligt och det är lätt att åka fel vilket kan få förödande konsekvenser.
Henrik är redan igång och redigerar instagramvideon.
Här står vi uppe i Sulz. Delar är fortfarande riktigt bra. Finns t.o.m. puder på vissa ställen.
Översta delen på Laub som var rejält solbakad på eftermiddagen. Då blir det svåråkt. Men man måste ju ner. Då blir man ändå glad av farten och branten. Liksom förtränger skitföret i 1194 fallhöjdsmeter.
Mellersta delen på Laub är också skräp. Hårt, kärvt och tröttsamt för benen i 3,2 km.
Det bränner i benen. Det känns som kroppen är slut. Sista åket för dagen var 1,2 mil i ett svep. Ändå är man så förbaskat lycklig. Lycklig över ännu en fantastisk dag på detta otroliga och gigantiska berg,
I väntans tider. Väl värt att vänta på Best burger in town signerad Hedvig Wessel. Jisses, vilken smaksensation!
Ännu en dag med gudomligt väder. Det är sportlov här med men man har ingen känsla av det för det är ingen trängsel direkt.
Henrik hittar nytt umgänge att åka med. Han utvecklas av att åka med de som är bättre och utmanas av djärvare åkare. Mamma klådde han för flera år sedan. Nu är inte heller pappa bäst åkare i familjen. Tiderna förändras…
Berget är en härlig och fantastiskt rolig utmaning.
Vi sitter länge i solen utanför Lodgen och samtalar med en av de bästa filmarna i skidvärlden. Så otroligt intressant att höra en ödmjuk och skicklig man berätta om sitt liv och arbete.
Henrik ansluter senare. När man fortfarande är beroende av föräldrarnas plånbok är det gott att träffas för att summera skiddagen över en bit mat.