Idag tog jag med frugan upp till Furenalp för att visa var vår son höll till igår. Med postcovid är det ingen barnlek att befinna sig på hög höjd. Att dessutom förflytta sig uppför ger extrem huvudvärk men det går över om man vilar en stund. Hennes vänstra lunga hänger heller inte riktigt med även om det sakta går åt rätt håll. Skam den som ger sig. Där uppe är i alla fall toppen på Wissberg.
Jag tog en tur för att träna. Frugan hade med lavinryggsäck, skidor, stighudar och skarjärn men avstod p.g.a. höjden.
Här är en riktig kämpe, min Yvonne.
På solterassen med vidunderlig utsikt över bergsmassiven njöt vi i solskenet. Unnade oss kaffe och apfelkuchlein mit vanillesauce. Bra val.
Himlen mörknar på eftermiddagen och det drar ihop sig mot väderomslag. Vi tar kabinen ner och bussen mot Engelberg för att möta upp Henrik som kommer från Titlis.