Månad: januari 2022

Vi har åter passerat nålsögat in i vårt fina grannland Norge. Samma procedur med Covidtest, inreseanmälan och Covidpass. Gränsövergången var obemannad men vi blev stannade av en polispatrull på samma plats som förra gången. De har kameror utefter vägarna så de ser oss. Vi är påväg till Henriks första tävling. Den där som kom av sig för att Coronan svepte in över världen. Han är laddad.

Ovanliga väderförhållanden har gjort så terrängen är näst intill barmark i offpisten. Den dåliga snötillgången gör att tävlingen får ett annorlunda upplägg men det är lika för alla. Arrangörerna har lagt ner ett jättearbete för att tävlingen ska kunna genomföras.

Henrik är väldigt nöjd efter första åket även om sista isiga delen var kämpig.

Han slutar på en sjundeplats och har därmed tagit sig in som seedad i FJT.

Nöjda drar vi mot Malung för att släppa av sonen och fortsätta hem. Resan går lättare när omgivningarna är så otroligt vackra och Henrik är nöjd över sin prestation och sina fina priser.

Idag har Henrik fått en unik möjlighet att delta i Pre-Season Camp. Utvilad, mätt och taggad klev han iväg med långa kliv med skidorna på axeln för att möta upp sin mentor Tobias Granath vid Grand. Det var en dröm att bli coachad av freeridern Piers Solomon. Han fick så bra och användbara tips under dagen som går att omsätta på tävlingar.

Man turade upp till Wendelucke som ingår i Big 5. Han fick träna på att leda gruppen.

På kvällen fick han fyra par skidor av sin mentor. Fyra par!!!! Den här dagen var verkligen extremt rolig, som julafton och födelsedag på samma gång.

Kollat väderleks- och lavinrapporter. 08:00 läggs den nya lavinrapporten ut. Ser bra ut så vi började i Laub. Mäktigt och roligt!

På väg ut i lilla Sulz. Fin lätt snö idag med. Det är fortfarande bitigt kallt så snön är suveränt bra. Det är njutbart med dammigt champagnepuder.

Det går att hitta puder i stora Sulz också även om det börjar bli uppkört där det är lättillgänglig offpist. Men vi vet ju var vi ska åka…

Denna vackra lilla stad med berg vart man än vänder blicken är så otroligt fin. Gammal och ny bebyggelse samsas fint. Vi tar svängen om Ski Lodgen och tar en kaffe/öl/coke. Livet är rätt gött.

Ibland snöar det. Här SNÖAR det champagnepuder i enorma mängder. -18 uppe på Titlis imorse och snön vräker ner. Vi var tidigt vid Talstation och tog oss genom Checkpoint. Tobias Granath mötte upp och pratade laviner med oss. Han vill att vi ska göra medvetna val så inget lämnas åt slumpen. Stora berg ger stora laviner. Vi är först ut i Laub, som är gammeltyska och betyder lavin. Det ligger på norrsidan berget och lutar rätt bra. Många många fallhöjdsmeter i ett enda åk. Vi tar Skiers Left och rännan ner. Ett av världens mest mytomspunna freerideråk. Man får feeling…

Känslan stavas lycka.

Vi kör Laub några gånger. Började i rännan, tog Standard Laub och Skiers Right. Steintäli var också helt fantastiskt och orört. Det är ingen trängsel direkt. Stora Sulz var heller inte spårat.

En mäktig känsla som bränner rätt bra i benen.

Lycklig att få så många timmar i Laub, som du kan se bakom mig, under eftermiddagen i perfekta förhållande.

Nu är vi trötta.

Idag kan man kalla åkningen för vårskidåkning. Bitvis flatljus och svår sikt. Så var det plötsligt manchesteråkning som var kanon. Allt var slush, det fanns inget annat. Ändå så är känslan rätt go när man ser manchestern. Vågar mig på att önska minusgrader och nederbörd. Prognosen lovar snö imorgon och många dagar framöver.

Så är det livet nedanför änglarnas berg som är så himla mysigt. Gångavstånd till allt. Hur lätt som helst att glida in på after ski på Ski Lodge Engelberg, eller Lodgen som folk säger, påväg till Coop. Gott liv att sitta på en skinnfäll skönt tillbakalutad med en bira och lyssna till folks skidäventyr.

Nu är julledigheten, nyårsfirandet och helgen över. Som du ser så är det glest i liftkön. Bilden tog jag när jag satt mol alena i gondolen nere vid Talstation. Masktvång även här.

Innan man går in i liftstationen nere i dalen kan man gå inom Checkpoint. Där visar man sitt covidpass och legitimerar sig. Då får du ett band runt handleden som gäller en dag. Det måste du ha om du ska gå in på någon av restaurangerna eller cafèerna på berget.

Fin skidåkning idag. Här står vi i Jochstock och tittar ner mot Brunni. Lite folk i rörelse och uppehållsväder. Låter kanske tråkigt men det var underbart. Ikväll stötte vi på mannen myten legenden Snowflake, the European Captain Powder, nere i byn.

Idag tog jag med frugan upp till Furenalp för att visa var vår son höll till igår. Med postcovid är det ingen barnlek att befinna sig på hög höjd. Att dessutom förflytta sig uppför ger extrem huvudvärk men det går över om man vilar en stund. Hennes vänstra lunga hänger heller inte riktigt med även om det sakta går åt rätt håll. Skam den som ger sig. Där uppe är i alla fall toppen på Wissberg.

Jag tog en tur för att träna. Frugan hade med lavinryggsäck, skidor, stighudar och skarjärn men avstod p.g.a. höjden.

Här är en riktig kämpe, min Yvonne.

På solterassen med vidunderlig utsikt över bergsmassiven njöt vi i solskenet. Unnade oss  kaffe och apfelkuchlein mit vanillesauce. Bra val.

Himlen mörknar på eftermiddagen och det drar ihop sig mot väderomslag. Vi tar kabinen ner och bussen mot Engelberg för att möta upp Henrik som kommer från Titlis.

Nytt år och nya äventyr på gång med bergsguiden Tobias Granath. Vi tog dagens och årets första buss till Furenalp. Vidare liften upp till 1850 möh. Vi har stighudarna på idag och utgår från platån vid Bergrestaurangen. Vi befinner oss på sydsidan av berget.

Solen steker på rätt bra. Ingen svår stigning till en början men ganska varmt.

Vi träffar på en annan bergsguide, Robban, och hans sällskap.

En del måste vi boot packa eftersom snön har smält och gruset slår igenom. Lite småjobbigt att gå i rullgrus med pjäxor på.

För säkerhets skull använder vi oss av rep på branten.

Här står han och har just bestigit sin första alptopp.

Henrik och hans mentor Tobias uppe på Wissberg.

Wissberg 2627 m.ö.h. En fin dag att minnas.

Film från dagen.