Månad: december 2020

Ny dag nya tag. Knät fick ut och promenera kvart över sex för att bekänna färg. Efter frukost tittade vi ut genom fönstret för att se om det var någon kö in till liftarna. Det lyser rött eller grönt. Här har man koll på avstånden. Är det inte grönt öppnar inte busschauffören dörren. Vakter står överallt. Man kan inte gå in i flock utan anmodas gå en och en. Ingen släpps in förrän det blir grönt ljus. Eftersom vi sedan i lördags flyttat till en lägenhet precis vid liftstationen har vi stenkoll.

Linje, kontroll och balans stod det på Henriks schema idag. Det började snöa väldigt mycket så det blev inga fler bilder. Kommande dagar väntas en och annan dump.

Goggles åt alla! Här är det vintersport som gäller.

Här över sjön går transportliften som förbinder de olika områdena.

Detta är pisten som går ner till byn. Den fick jag ta i ett väldigt lugnt tempo eftersom mitt knä ballade ur. Så surt och så frustrerande. Henrik stannade kvar och fortsatte åka skidor hela dagen.

Sedan träffades vi på Ski Lodgen. Det är fortfarande ljust och fint när klockan är halv fyra. Lite annat än vinterljuset just nu uppe i Norden.

Annorlunda perspektiv på liftstationen Stand och Titlis Rotair sett från Steinberg. Här syns det hur lurigt det här 4,5 km långa freerideåket är med gömda stenar, stenblock och glaciärsprickor. Väldigt rolig åkning.

Här ska lavinhundarna tränas. Ett nödvändigt och viktigt arbete som uppskattas av alla skidåkare.

En stilla stund med denna mäktiga vy sparas i minnet till en gråmulen regntung dag.

Där borta, på Ski Lodge Engelberg, avslutar många skid- och brädåkare dagen för att dela upplevelser från berget.

Film från dagen.

På vägen upp i Titlis Rotair studerar vi fortsatt träningsrutt i Steinberg. Lätt som en plätt att komma dit när man klivit av liften. Ta direkt vänster och åk utanför pisten.

Det är ett av BIG 5 i Engelberg, ett offpiståk som går över glaciären. Tyvärr händer det ibland tragiska olyckor här. Sprickorna i glaciären kan vara djupa.

Det går åt mycket mat för att fylla på energidepåerna.

Skidbussen brukar skjutsa 4-5 personer. Lätt att hålla avstånd. Obwalden är den näst minst Coronadrabbade kantonen.

Den här helgen är det dags för Världscupen i backhoppning. Det blir utan publik i år.

I väntan på middag kollar vi väder- och lavinprognosen inför morgondagen. Det ser ut att bli en bra dag med -5, lite vind och solsken.

Film från dagen.

Idag är vi på freerideåkning med vår bergsguide Tobias Granath. Steinberg var först ut. Kanske det bästa och vackraste åket på hela dagen. Glaciärsprickorna är riktigt luriga.

I Sulz är det lavinträning i form av sökning, sondning, grävning och livräddning.

Ytterligare en bergsguide, Robban, anslöt eftersom det var årets premiärtur på Galtiberg även för guiderna. Då vill de vara mer än en guide. Säkerheten först. Vi hade gott om rep och selar med oss.

Magisk miljö och fantastiskt väder.

Ytorna är overkligt stora.

Här är inte läge för att trilla. Det är långt ner och brant lutning. Vi måste passera för att ta oss vidare.

Galtibergåket på ca 2000 fallhöjdsmeter är avklarat.

Här väntar Henrik och de stora grabbarna på bussen tillbaka till byn.

Summering av dagen och planering för nästa äventyr över en cola och kaffe. Kaffet tål att nämnas för det från Roastery Engelberg är något alldeles extra.

Film 1 från dagen.

Film 2 från dagen.

Idag har vi tillbringat åktiden i Sulz. En gigantisk friåkningsyta med stor variation och många utmaningar.

Teknikträning precis hela dagen. Tufft för kroppen och otroligt roligt.

Den stora bergväggen där borta är Laub. Laub fanns med i planen för dagen men vi hann inte med den. Stabil står den där och väntar på oss. Laub är tyskans ord för lavin.

Idag har det varit friåkningsträning med drop som inriktning. Det är ingen vanlig semester utan seriös satsning och hårdträning inför kommande antagningsprov till gymnasiet.

Många steg uppför… Finns inga liftar i off pisten så då blir det till att knata på. Slitsamt men väl värt det.

Här fick han till det, dagens 15-åring.

Apropå seriös satsning. Här har man byggt om militärbilen till husbil för ski bums.

Trötta och nöjda firar vi födelsedagsbarnet.

Film från dagen.

Igår kväll pratade vi om att det vore roligt att gå upp på toppen avTitlis. Vi kollade av väderleken både i går kväll och imorse.

Första ski touringen för säsongen blev väldigt lyckad. Den allra första turen ända upp på toppen för vår del. Nerifrån dalen ser Titlis ut som en pyramid. Mäktig och majestätisk reser den sig, ofta ovan molnen.

Utsikten uppifrån är magisk. Känslan att åka nerför stavas M A G I.

Sista dagen som 14-åring är verkligen minnesvärd.

Puder uppifrån toppen på Titlis och ner till Trubsee…

Såklart att det bjuds på puder när vi kommer hit. Två puderdagar av två möjliga.

Här i Schweiz tas Covid-19 på allvar. Man blir mött i restaurangens entrè. Där spritar man händerna och får en bordsplacering. När man kommer till bordet finns en QR-kod som man ska scanna med telefonen och registrera sig. En sådan scanning måste man göra på varje matställe så eventuell smittspårning snabbt kan göras.

Där vi lunchade var det plexiglas för avskärming.

Solen känns extra go när man vet att det är gråväder på hemmaplan.

Vägen ut i friåkningsområdet Sulz. Vi är ovan molntäcket och njuter.

Kvällen har vi ägnat åt att äta gott och kolla på skidfilm på Lodgen.

Glad över att få skriva dag 1…

Efter flera ombokningar och omgrupperingar kom så till slut endast far och son iväg till Schweiz tidigt i ottan.

Vi insåg häromdagen att Schweiz kommer stänga gränsen för oss svenskar när de tar ett nytt beslut på måndag eftersom Sveriges smittotal är högre. En ledighetsansökan till skolan blev beviljad samma dag som skolan slog om till distansundervisning. Semesterdagar blev med kort varsel fler. Swiss är smidiga att ha att göra med så vi bokade lätt om flyget.

Folktomt på Landvetter liksom på Zürich Flughafen. På tåget mellan Zürich och Luzern var det några fler passagerare än det mellan Luzern och ändstationen Engelberg.

Då klämmer vi äntligen lagg igen. Den sura och tunga Coronafilten har länge lagt sig tung över oss så att få på sig skidor kändes som ett lyckorus.

Fantastiskt att kunna vakna i norra Europa och åka skidor i centrala Europa på samma dag.

Det har blivit en kär tradition att avsluta dagen med att ta en burgare på Ski Lodge Engelberg. En skön känsla att vara tillbaka.