Månad: februari 2020

Sista vinterdagen enligt almanackan. Inte enligt skidalmanackan som tur är. Det har snöat inatt också. Vi är ute tidigt och bland de första upp.

Snön är riktigt fin idag med och vi hittar många orörda puderytor. Yvonnes ena fot är svullen. Pjäxan var alldeles för liten idag. Då fick hon som har högst betyg i tyska fixa med tågbiljetterna. Det gick sådär med schweizertyskan… Tur att tågmästaren , som de flesta i detta land, är flerspråkig och repeterar på engelska.

Den här vyn gillar jag. Bilden är tagen i Grosse Sulz.

Det är inte trångt men vissa offpistytor blir snabbt uppkörda. Det gäller att vara tidigt ute och planera sin åkning.

Man hämtar andan i gondolen. Skönt att vila musklerna lite mellan åken.

Mörka moln drar in. Mer snö är på ingång. Det ska snöa hela natten.

När vi kommer runt hörnet rullar bussen in.

Lördagsnöjet här är den årliga  hockeymatchen i Sporting Park mellan Scandinavia och Engelberg.

Film

Idag blev det BLUEBIRD SKIING! Det är en fin solig dag, som kommer efter en hel natts snöande. En perfekt skiddag.

Här är Henrik i mellersta delen av Laub.

Toppen av Titlis är naturligt pyramidformad.

Här syns friåkningsområdet Steinberg som ingår i Big 5. Där har vi tillbringat tid idag.

Till vänster syns en liten del av Sulz.

Namnsdagsfika med apfelstrudl.

Nu är vi påväg ut till Laub.

Vi kör de sista åken i Laub och njuter av enorma mängder puder.

Film

Idag ska vi träffa Tobias Granath igen. Vi beslutar att träffas tidigt på Titlis Talstation. Henrik och jag väntar inte på första skidbussen utan lägger skidorna på axeln och går bort. Det är många som är uppe tidigt för att åka puder. Här bestämmer de olika filmteamen och fotograferna i vilka områden de ska börja filma och fota.

Först drar vi två åk i Kleine Sulz. Sedan tajmade vi perfekt ett i Grosse Sulz, ett i Mittelere Sulz, ett åk i Steintäli och två i Laub för att åka rännan. Mäktig känsla att än en gång få uppleva ett av världens mest mytomspunna freerideråk i djup pudersnö.

Lååånga nonstop åk. Helt otroligt att fjortonåringen hänger i!

Allt detta hann vi innan lunch.

Äntligen får våra Salomon QST 118 bekänna färg. Suveräna i djup puder!

Det är nästan overkligt magiskt. Vi åker hela dagen i orörd snö.

Här står vi och väntar på bonnaskjutsen. Bonden tar två schweizerfranc per person i taxa.

Idel kändisar på lunchhaket.

Nu tar vinden i. Vi beslutar att dra neröver. Flera liftar stänger pga den hårda vinden. Men Yvonne hon fortsätter åka. Där hon åker har inte sikten varit så dålig som den blev på slutet för oss. Hon ansluter vindpinad till oss andra på Ski Lodge Engelbergs afterski där vi med glittrande ögon går igenom dagens åk.

Film

Väderprognosen lovar 98 cm innan helgen. Det börjar riktigt bra. Vi var först upp i gondolen imorse. Så taggade! Vi blev inte besvikna på snön. Lagom mjuk och i stor mängd. Skön åkning!

Sikten däremot var det stundtals lite si och så med. Vi höll oss nedanför Stand idag. Bättre sikt och betydligt varmare än de -17 som var uppe på Titlis. Bistert ihop med kyleffekten från vinden.

Sulz bjöd på några drömåk. Känslan är obeskrivligt go. Orden räcker inte till.

Det har snöat hela dagen och ska snöa hela natten. Yvonne kan få det tufft ibland i mycket nysnö men idag njöt hon. Snön var lätt och luftig.

Tidig morgon kommer vår bergsguide Tobias Granath och möter upp oss på vårt hotell. Han har planerat att vi ska klättra idag och har med sig 100 m rep. Vi är redo för nästa steg att genom klättring och traversering nå de ytor som är svårtillgängliga. Full utrustning med isyxa, stegjärn, sele m.m. packas.

Här förbereder vi för traversering. Vi ska genom en trång couloir som är för smal och för brant för skidåkning.

Dessutom är här ont om snö. Den fastnar inte eftersom det är för brant.

Hårt och isigt är skidföret på förmiddagen. Otroligt nog hittar Tobias lös fin snö. Han tycks nosa sig till den likt en blodhund.

Vi söker linjer och sedan leker vi oss ner. Så himla kul!

En lärorik dag för både sonen och mig. Häftigt att det fortfarande finns så mycket att lära av denna mästerliga bergsguide. Han är en källa av kunskap. Henrik suger i sig som en svamp.

Krävande och rolig skiddag att lägga i sitt hjärta. Vi rundar av med att prata skidåkning och käka på Ski Lodge Engelberg.

Film från dagen.

Vårt flyg blev inställt pga den hårda blåsten i Sverige. Swiss fixade hotell och middag som plåster på såren. Ett dygn försenade anlände vi äntligen till Hotel Central i Engelberg igår kväll. Alltså en skiddag tappad…

Sugna på offpiståkning var vi ute riktigt tidigt imorse. Det isiga föret gjorde att frugan tog det lugnt. Istället pratade hon skidåkning och strunt med Grazia och Marcus Caston över en cappuccino på Lodgen och tog en promenad. Vi andra började med att ta oss upp till Titlis. Där åkte vi Sulz.

Uppe på toppen åker vi tillsammans alla tre tills Henrik och jag blir sugna på att ta Steinberg ner. Yvonne tar en annan, mindre brant variant.

Bra val att vänta lite med Steinberg så solen fått mjuka upp underlaget något.

Den tyska familjen hängde av sig hjälmarna innan de släckte törsten.

Skönt häng vid solväggen på afterskin.

Vi testar ”Best Burger in town” på kvällen. Den absolut godaste burgare jag ätit i hela mitt liv. Det ska till en amerikanare för det receptet. Tack Marcus!

Alla ska med skidbussen. Idag fortsätter farmor Yvonnes Skidskola. Barnbackarna var nypistade i smalspårig manschester.

Två underbara dagar. En med sol och denna med snöfall. Det bästa var att ha upplevelsen ihop med hela familjen.

Film från dagen.

Åter uppe i Hemsedal. Kanonväder och fina snöförhållande. Vi bor bra på Fanitullen med hela familjen.

Cristian har dammat av sin snowboard och tycker det är buskul att vara i Hemsedal igen. Här stod han på snowboard första gången och gick snowboardskola med sina polare. Sedan dess ligger skidorna på hyllan.

Lina har hittat en ovanligt fin bit av Norge. Vita vidder så långt ögat når.

Ibland är det skönt att bara vara. Andas fjälluft och njuta av solgasset och snön.

Henrik och jag tog oss en topptur. Lite drygt att traska uppför i den djupa snön men det är värt mödan när man ser vad man har framför sig i form av orörd snö. Här fick vi faktiskt till det bästa åket på hela dagen.

Selfie på Totten hör liksom till nu för tiden… Lite osis att brorsan står bakom bara.

Det börjar verkligen bli höjd i Henriks hopp.

Att åka rullband är väldigt kul om man är fyra år och har fina hyrskidor, pjäxor och hjälm från Tunet Sport.

Nu tar vi traktorn hem efter en tuff dag i Farmors Skidskola. Linas första dag i pisten gav mersmak.

Det tål att upprepas att söndagar är absolut bästa skiddagen i veckan. Det finns ju inget folk i pisterna. Bara att blåsa på. Idag var det några minus men vindeffekten sänkte temperaturen avsevärt. Inte så ofta man behöver dra på de tunna ullinnervantarna.

Inte så ofta det är endast jag och frugan som klämmer lagg heller. Henrik tog en dag off. Ville inte riskera ett bakslag med förkylningen. Han behövde dessutom vila kroppen efter en rejäl vurpa igår.

Vi hade riktigt kul. Fartåkte i välpreparerade pister. Hård manchester med gott glid. Yvonne var den enda som tog med två par skidor den här resan. Det fick hon valuta för idag när hon satte på sig sina Blizzard. Det är väldigt bra pistskidor.

Det var bara att åka rätt in i liften idag. Även om vi inte var kvar tills de stängde hann vi ändå många åk. Det som är fint med Hemsedal är att man kan få så långa åk utan att stoppa från de tre topparna och ända ner till dalen. Idag gick det dessutom snabbt när det var så fantastiskt före och folktomt.

Helgen är tyvärr alldeles för kort när man har roligt. Stärkta av fjälluften, allt ljus och många timmar utomhus rullar vi hem genom ett vackert och vintrigt Norge.

Att sent en fredagkväll rulla in i Hemsedal när det snöar är så fint. För ögat, för själen och för hjärtat som klappar hårt för skidåkning . Fjällen reser sig så majestätiskt runt den lilla byn som ligger intill Hemsila. Pistmaskinernas lyktor lyser på avstånd. Det är en go känsla helt enkelt.

Jag och frugan drar iväg tidigt och njuter av de fina pisterna. Hårt underlag med nysnö på ger det perfekta glidet. Februari innebär morgonåkning från halv åtta på lördagar. Ändå tar det fram till halv elva innan folk kommer i farten. Då är det faktiskt köer. Familjens tonåring tar en sen start. Han är vanligtvis på när det gäller skidåkning men har legat febrig och förkyld.

Henrik ansluter. Han och jag får för oss att ta en topptur.

Vi är först upp på berget och får spåra. Folk får se att vi kommit upp och att det finns spår som de kan följa när vi gjort grovjobbet. Snart ansluter en guide med en grupp som också vill dra ett långt skönt puderåk.

Februari börjar med en riktigt fin vinterdag i norska fjällen.

Film från eftermiddagen.