Månad: februari 2019

Vi börjar med Galtiberg som räknas som ett av de största freerideråken i Engelberg och ingår i ”The Big Five”. Åket är 2020 fallhöjdsmeter och tar lång tid att åka. Innan vi åker går vi igenom säkerhetsutrustningen och sist tar vi på oss selar. Vi har bergsguiden Tobias Granath med oss. Här ska man inte åka själv.

Efter en bit på väg ner stannar vi för en genomgång av nästa etapp. Åket bjuder på stora ytor och en helt fantastisk upplevelse.

Det är inte alltid det är stora ytor. Då är planeringen extra viktig. Här finns också några trånga passager som absolut inte tillåter misstag.

När vi stannar för att ta oss genom skogen som ska leda oss till Fürenalp kommer det fyra bergsgetter. Snacka om säkra klättrare.

Nere i dalen steker solen.

Väl uppe intas en välbehövlig paus med fika samtidigt som snön hinner få rätt mjukhet med hjälp av solen. Vi pratar om rutten och  kör en extra genomgång av säkerheten. Eftersom det gått en stor lavin under natten lämnas inget åt slumpen.

När vi tittar på berget på andra sidan dalen, som är ett känt ställe för friåkning, hör vi ett mycket kraftigt buller i närheten. Vi tittar snett tillbaka i dalen och upptäcker en kraftig lavin. Som tur är vi säkra uppe på toppen.

När vi har åkt en bit stöter vi på det första hindret som ändrar vår planering. Vi får välja en ny väg eftersom ett rejält marksläpp har skapat en lavin där vi tänkt åka. Längre ner har en annan lavin skapat en bred kanal där den har tagit med stenar och fällt träd. Laviner har otroliga krafter. Något man ska ha mycket stor respekt för.

Lite längre ner har solen kunnat jobba ostört under veckan och då tror man att det är ett säkert område. Så är inte fallet och ett kraftigt ljud hörs när stora isblock lossnar från berget och nästan passerar vår färdväg. Väl framme tar vi bussen till Titlis för att åka ett till av ”The Big Five” Laub.

På den höjden som det är torr snö är lavinskalan på den lägsta nivån. Detta skapar bra förutsättningar för oss i Laub. Vi kan just idag åka där man normalt inte vill eller ska åka. Tobias förklarar åklinjen. Vi åker plötsligt PUDER i 600 fallhöjdsmeter. Magi, för det har inte snöat på två veckor.

En otrolig dag har berget bjudit på. Att vi fick åka puder i Laub fick många skidåkare att reagera. Har ni åkt puder i Laub !?! Snacka om lycka.

Nu ska vi planera för morgondagen. Alla är medvetna om att snön kommer senare i kväll och att det blir puderåkning i morgon på Titlis.

Film från dagen som är filmad utan stabilisator.

Idag börjar vi med åkning i pisten och den är riktigt bra.

Innan vi ska börja med freerideråk måste vi fylla på energidepåerna. Speciellt sonen behöver påfyllning ofta. Han växer så det knakar.

Nu har vi finputsat åkningen och känner oss redo. Det är med spänning vi ser fram mot morgondagens äventyr.

Idag var det många internationella freeriderprofiler i träning och filmning för olika skidmärken. Några youtubestjärnor var också i farten. Så vi då från mellanmjölkens land i norr…

Alla träffas på Ski Lodgen framåt eftermiddagen för en bit mat, en kaffe, tja… några tog ett par pilsner. Det är en så skön stämning och alla delar med sig av sina upplevelser och ger varandra små men värdefulla tips.

Om det är något som folk väntar på så är det PUDER. Under dagen kom första puderlarmet i telefonerna. Nu snackar vi riktigt bra stämning bland oss skidåkare.

Vår bergsguide Tobias Granath möter upp på hotellet. När han berättar om sina planer för dagen stiger förväntningarna.

Efter att vi har åkt alla liftar upp till toppen vid Brunni, inklusive den brantaste släpliften i Schweiz, är det dag att gå sista biten.

När vi åkt en bit av freerideråket måste vi stanna och njuta av utsikten. Så underbart att se ut över de öppna ytor vi har framför oss.

När vi har kommit ner till snögränsen är det dax att besöka bondgården som har en egen lift som vi behöver låna.

Köfritt vid bonnaliften…

Tobias ringer bonden och frågar om vi kan använda hans lift. Bonden slår på strömmen. Efter halva vägen stannar liften vid en liftstolpe och vi är inte vid backen precis. Vad händer? Jo, bonden själv behöver lift ner till dalen. Han är en riktigt glad prick.

Har du möjlighet så unna dig en dag på berget med en certifierad bergsguide. Man tror man kan så mycket om skidåkning. Det är ändå så enormt mycket mer. Berget, snön, väderstrecken, väderförhållande, risker och otroliga naturupplevelser. Det finns skogsvaktare som bevakar områden där man inte får åka. Testa inte! Det blir riktigt dyrt även med schweiziska mått.

Solen är inget man kan påverka. Det är bara att ta av skidorna och gå en bit till nästa snösäkra område. På de 1200 fallhöjdsmetrarna varierar temperaturen ca. 20 grader. Väl nere i dalen måste vi ta en taxi. Där väntar en minibuss som används som sjuktransport mellan Titlis och sjukstugan. Den har endast tre platser för passagerare för att ha plats för en ambulansbår. Vi använder båren som skidförvaring.

Nu har vi flyttat oss från Brunni till Titlis för att kunna åka Steinberg och sedan nå Laub.

När vi kommit en bit ner i Laub blir både lutning och snö bättre och bättre. Det kan vi tacka Tobias för. Han kan verkligen plocka fram godbitarna med lössnö fastän det inte har snöat på två veckor.

Roligt, jobbigt och alldeles underbart är Henriks omdöme av dagen. Skiing is believing!

Tobias Granath och Johan Jonsson är två starka Engelbergprofiler med svensk härkomst som verkligen satt proffessionell skidåkning på kartan. De delar med sig av sitt kunnande. Njutbart att lyssna.

Stjärnstatusen är hög på Brasseri Konrad denna måndagkväll. Vi sitter med Youtubetjejerna Kajsa & Malou på ena sidan och Johan Jonsson m. fam. på den andra. Alla är vi där för den fantastiska maten.

En film som är lite skakig eftersom ingen stabilisator användes. 

Skandinaverna vill ha gröt till frukost, sa frukostvärdinnan med ett leende när en av gästerna undrade vad det var i karotten. Nja, inte vi när det vankas hotellfrukost med lokala produkter extra allt.

Mätta står vi några kliv från Ski Lodgen. Inväntar skidbussen och bevittnar en filminspelning på andra sidan gatan. Byn må vara liten men det är alltid nå`t pågång.

Vid lunchtid stängdes en av liftarna pga lavinrisk. Synd tyckte många. Säkerheten först tyckte skidpatrullen. Vi har inte ont av detta eftersom vi kör stora Sulz.

Nöjda summerar vi skiddagen. Det var kul blandad åkning idag och varmt. Även i minusgrader blir man svett.

Har du ätit libbstickaglass? Det fick vi till dessert ikväll. Annorlunda, oväntat och fantastiskt gott. Vi avrundar tidigt och lägger fram all utrustning. Imorgon blir det verkligen äventyr och då måste vi vara utvilade och väl förberedda.

Vi anländer Engelberg med tåg sen fredagkväll. Går tvärs över gatan och checkar in på Ski Lodge Engelberg. Trerättersmenyn får gommen att sjunga av lycka. Flera timmar senare kommer frugan på att hon  glömt Douchebagen bakom tågsätet. Där i ligger 40 l komprimerad packning plus den dyrt inköpta taxfreekassen. Stationen är stängd. Tidig lördagmorgon hjälper personalen på stationen till att spåra den onamnade väskan och ser till att den blir hämtad på hittegodsavdelningen i Luzern. 9:00 får hon tillbaka den i Engelberg och allt finns i. Schweiz är ett under av ordning.

Väldigt bra snö både i och utanför pisten fastän det inte har snöat den här veckan.

Lunchen avnjuts utomhus i den gassande solen.

Det är en blandning av barmark och meterhöga snövallar nere i byn. Några tycker att plusgraderna tär på snön medan andra längtar efter vår.

Är nu laddade för ännu ett freerideråk  från Titls.

Här gås planen igenom innan åket för här vill man inte göra misstag.

Härlig avslutning på kvällen när Peter JezewSKI höjer trycket i baren. En otrolig röst! Han är också en duktig snowboardåkare. Sonen är kock på Ski Lodgen och har än en gång knockat oss med en underbar och unik meny.

Temperaturen har krypit ner under -20 på morgonen. Det knarrar gott under skorna när jag tidigt går hundrundan. Douglas är inte sugen på att gå långt. Kallt åt tassarna idag. Det blir att lägga i ett par tunna ullfingervantar i skidhandskarna. Kylan är torr så det känns inte så kallt. Uppe på fjället är det dessutom flera grader varmare än nere i dalen.

Den här dagen ägnas helt åt friåkning. Norrmännen är nog lite sega på söndagar så det är lite folk och inga liftköer.

På eftermiddagen kommer Fredrik och Jeanette som har lyckan att få stanna en vecka. De är här för första gången så vi kör en guidning i Gummiskogen.

En film från helgen

Hytteracet från Oslo är ett oändligt pärlband av bilar som drar till fjälls varje fredag. Den här helgen väldigt försenat pga en svår olycka. Vi klarade oss och då står man tacksamt i kö. Det går vidare i snigelfart med högre och högre snövallar längs vägrenen. Skönt att flera timmar försenade få krypa till kojs på Hemsetunet vid midnatt och kika ut på det ymniga snöfallet.

Lördagmorgon och strålande väder. Lyxfrukost med vaktelägg som William bjuder på. Det är mycket puder när vi kommer upp med skidbussen. Vi är först upp i Hollwin Express och först utför i orörd djup snö.

Enda gångerna vi åker pistat är när vi tar Sentrumlöypa (49) ner till byn för att ta av skidorna, gå över vägen till lägenheten för att fylla på energidepåerna. Tur i oturen att frugan inte kan åka skidor just nu utan istället har käket klart.

I servicen ingår även att vi blir hämtade när vi åkt Gummiskogen. Annars kan man bara ställa sig och vänta för taxibussarna kör nonstop puderdagarna. Om inte finns en skylt med deras telefonnummer.

Henrik tycker att detta är en av de bästa  skiddagarna någonsin i Hemsedal. Han har åkt otroligt många fallhöjdsmeter här och har många fantastiska skiddagar att välja på så det säger en del. En bidragande orsak är att han har fått dela upplevelsen med kompisen.