-Vad blir det för väder imorgon? -Det blir mycket puder. -Va, har du kollat väderappen? – Nej, mina knän är säkra på det. Alltså, frugans inbyggda barometer är klockren så jag ringer direkt till Tobias Granath. Har vi tur så har han en lucka. Jippi, det har han! Vi bestämmer att träffas uppe på Trubsee halv nio som idag.
Snö, snö, snö så mycket snö och så lite folk. Temperaturen, -16,7 på glaciären, skrämmer bort folk. Det i kombination med dimman. Och vi älskar det! Tobias har en plan för oss. Vi tar oss vidare upp till Stand. Vi fick vänta några minuter innan de släppte ut oss. Pisten var helt orörd med enormt mycket puder så varför gå över ån efter vatten. Vi njöt ner till Trubsee. Under andra åket testar vi offpist. Vi vill ha orört puder och folk fyller på i pisten. Åter ner till Trubsee och upp till Stand för ta oss vidare till gigantiska Laub. Där tar vi rännan ner. En så mäktig känsla att få uppleva ett av världens mest mytomspunna freerideråk. Min yngste son fixar det med ett stort leende. Jag är så stolt. Detta har vi drömt om länge. Nästan overkligt att vi nu gjort det tillsammans.
Vi kör på. Det är fantastiskt med all denna snö på detta mäktiga berg. Hela förmiddagen fylls med otroliga upplevelser i Sulz, Steintäli och andra ställen.
Vi tar en lunchpaus och snackar skidåkning. Eftermiddagen ägnas åt att spruta puder. Helt otrolig skidåkning!
Man kan faktiskt göra annat än att kasta sig ut i en trång stupbrant bergsränna med snö som ibland når upp till ljumskarna… Som att ta en fika på Stockli. Där är apfelstrudeln så god så klockorna stannar enligt Yvonne.
Eller fönstershoppa. Priserna är inte direkt som Ikeas startpaket men Henrik skulle nog bli gladare för det här porslinet.
När vi lägger oss är det med ett leende. Det ska snöa heeela natten.